Du är bättre än du vet, mycket större än du vet

blandning av allt.

idag upplevde jag en minst sagt obehaglig känsla. jag var i skolan och hade lektion. rätt som det är så dyker det upp en lärare som söker mig och ger mig en lapp där det står att jag ska ta bussen hem. han låter ganska allvarlig på rösten och jag får en klump i magen och frågar vad som hänt. men han visste alltså inte.
så jag tar mina saker, springer från lektionen känner att tårarna är nära och börjar nästan gripas av panik. jag kommer på att jag har mobilen i skåpet och jag ringer mamma och frågar vad som hänt, och då släpper allt. det hade inte hänt något, jag hade tolkat allt fel, det menades att jag skulle ta bussen hem när skolan slutat som vanligt, istället för att vänta på skjuts. (eftersom jag inte hade mobilen på mig så hade mami skickat meddelande på lappen istället)
det enda som hade hänt var att resan till ullared idag blev inställd. tog ett tag att smälta det där, skrattade lite åt mig själv som reagerade så där starkt. men den känslan som jag fick när jag trodde det hade hänt någon av mina nära något går inte att beskriva. jag vill aldrig uppleva det igen.

man kan aldrig säga för många gånger "Jag älskar dig" eller något annat gott om sina älskade till dom. För när man kanske minst anar de så kan man mista dom.